1 dag till jul

Vaknade idag och kände mig som en liten kraftlös mask. Träningsvärk sen ett långt jobbpass satt kvar i kroppen och jag tror att jag var på väg att bli sjuk, men min kropp lyckades kämpa bort det, så nu har jag endast lite ont i gommen (av alla ställen) och nacken. Kan bli så fånigt nojig när det gäller sjukdomar så jag hann tänka igenom alla möjliga sorters sjukdomar under tiden som jag kände mig sådär ynklig. Tror det i själva verket berodde på att jag ätit sjukt dåligt två dagar i rad - och efter ett litet äventyr på stan så mådde jag bra igen. 

Gick ner och köpte en sista julklapp som jag fick köa i en kvart för, hittade ingen marsipangris så det blev bara vanliga anthon berg-godisar, trängdes med folk på stan och gick till Candy Corner och satt där en stund med en väldigt sötsliskig läsk jag köpte. Var i desperat behov av kattsand och den sanden vi brukar köpa säljs i sexkilos- eller tiokilosförpackningar. Köpte en på tio kilo som jag sedan bar hem. Fattar inte hur jag lyckades få med mig den hela vägen hem över huvud taget, men nu står den här, i alla fall. Hade ju kunnat ta bussen, men med dålig timing och dåligt tålamod blev det som det blev. 

Nu sitter jag och lyssnar på min wubwubwub-spellista på spotify och värmer mig under en filt. Har slagit in de tre sista klapparna, ätit marsipan och druckit päronsaft. De ringde från jobbet och hörde om jag ville komma in, men jag tackade nej. Känns dumt att göra det medan jag är så ny och jag faktiskt behöver pengarna, men det är dagen innan jul, jag ville pyssla på med julklapparna i lugn och ro, och så fort Paula kommer hem ska vi packa och åka till hennes familj för att sova där tills i morgon - julafton. Jobbar trots allt natt på juldagen så det känns väl okej att ha tackat nej idag ändå.

Tror jag ska lyssna på julmusik i ett försök att få upp julkänslan, dricka min sista julmust, och så får vi se vad jag hittar på sen. Har sett folk som gör sammanfattningar av sitt år och blev lite sugen på att göra det själv, men har inte bestämt mig än. Oavsett hur det blir så är det alltid roligt att titta igenom bilder man tagit och känna sig nostalgisk. 

 

2 dagar till jul

... och inte har vi någon snö här i Örnsköldsvik.
Snön som fanns här förut smälte till slask, som frös till is, som ligger kvar och gör att man riskerar livet så fort man ska ut från lägenheten och ner till stan. Igår när jag jobbade kom det lite, lite snö, men den smälte bort med en gång. Jag är en sån där gnällig jävel som inte gillar vintern, men jag vill faktiskt ha snö i december och januari. Särskilt vid jul och nyår, men jag har gett upp hoppet om att få en vit jul i år faktiskt. 

För några dagar sedan kom ett tjockt brev på posten som innehöll några små julklappar till mina dockor från mamma. Hon har säkert sytt kläder till dem, så som hon gjort varje år, och jag är riktigt nyfiken på vad som kan finnas i dem. Vad som också följde med var ett lite större fyrkantigt paket till mig, och två kuvert. Har absolut ingen aning om vad det är för något och känner mig lite sådär barnsligt julpepp igen. Det är en mysig känsla. 
I morgon kommer min dagsersättning in på kontot och då ska jag gå på stan, köpa en marsipangris (jag måste) och se om jag kanske ska köpa någon liten julklapp till. Det är ju så kul att ge bort, och jag vill ge bort fina dyra saker, men det har jag inte råd med. Hoppas på att jag kan få jobba mer och mer så jag inte behöver må så dåligt över att ha så lite pengar jämt.

Sitter nu och funderar på om jag ska orka göra om sidomenyn. Vill ha en ny bild, men har ingen aning om vilken jag ska byta till, och ja... det är ungefär så långt jag kommit i funderingarna. Men jag har julmust och ska hämta mig ett nytt glas innan jag fortsätter med det andra. 
Min juligaste bild är en på julsnören och pyssel som jag tog när jag slog in Paulas julklappar förra veckan, så det är den som får pynta inlägget ikväll. God Jul!

 

Feather

 

15 december

Jag hade bara tänkt logga in för att godkänna kommentarer, men nu hamnade jag här i inläggsrutan i alla fall.

Slits mellan att vilja göra om min blogg till en diskretare sådan, en enkel med bara tankar och bilder, men jag vet att jag förmodligen kommer återgå till samma gamla bloggsätt igen, så det får vara som det är. Vill byta ut min bild och text i sidomenyn men orkar inte. Vad skriver man ens om sig själv?

Vaknade kvart över tolv idag, med huvudvärk som suttit kvar sen jobbpasset igår, men trots det mår jag ganska bra. Är sugen på julmust, lussebullar och marsipangrisar. Tror nog jag ska ta och gå och köpa det inom de närmsta dagarna. Var ute och tittade posten innan (för jag glömmer att det är söndag) och tänkte ta en promenad, men snön som kom igår har redan blivit massiv slask så jag gick inte längre än nödvändigt. Sucken. 

Om mindre än två veckor är det julafton, och vi har ingen julgran här hemma i vår lilla lägenhet. Julklapparna ligger i en rullbar ps-garderob från ikea och lockar. Mamma skickade med ett mellanstort fyrkantigt paket (och om jag har rätt om innehållet blir jag väldigt, väldigt glad) och ett litet mjukt i min resväska när jag åkte upp igen. Jag är minst sagt nyfiken, men håller mig snällt till julafton innan jag öppnar. I år är förresten första året jag kan minnas när jag blivit klar med alla julklappar i god tid. Så skönt att slippa stressa. 

Avslutar här med en skiss jag gjorde igår när jag försökte ta upp användandet av min ritplatta igen. 
Ha det bra, ni som fortfarande hänger kvar här ~

 




Andy and CC read 50 Shades of Grey

Försökte hålla mig för skratt. Gick inte så himla bra.
(Allting låter så mycket värre och så mycket roligare med Andys mörka röst hahahaha ♥)

 

Black Veil Brides @ Sticky Fingers

Åh. ÅH VAD BRA DET VAR. Det var värt att vänta ett helt år för den här konserten, helt klart. 
En kille på Shock var så snäll att han skrev ut en karta till oss när vi frågade om vägen till Sticky Fingers, och när vi kom dit (BVB's buss stod precis utanför) var det kanske bara tio personer som väntade före oss. Blev så chockad när CC kom ut att jag inte vågade springa efter de andra för att ta bild med honom. Tyckte det var så gulligt att han faktiskt kom ut till fansen, det är ändå rätt få som gör det ;; 

Köpte en mössa med BVB's logga på när vi slutligen fick komma in på Sticky. Första förbandet var inget vidare, andra förbandet (Heavens Basement) var jättecharmiga. Hamnade allra längst fram vid scenen, inte ens staket i vägen. Kände mig typ grinfärdig för jag väntat och längtat så länge. När grabbarna äntligen kom ut på scenen kändes det så overkligt så jag fattade ingenting. Sjöng, klämdes, var alldeles överhettad, men så jävla glad. Stod så nära att jag kunde röra Andys arm (och Ash fingrar när han gav någon annan en high-five, hehe.) 
Försöker minnas nu i efterhand alla låtar de spelade, men det är så svårt att minnas. In the end, Knives and pens, Rebel love song och Wretched and Divine var så sjukt bra att få höra live. De tog upp två jätteduktiga killar från publiken som fick spela en låt, och Jake och Jinxx fick sitta snällt och vänta under tiden, haha ♥

Minneskortet i min kamera pajade och med det försvann nästan alla mina bilder och videon jag filmade när de kom in på scen. Snyft. När jag och Sam hämtat min väska och höll på att gå ut stod Heavens Basement-gänget och sålde merch i ett litet bås vid trappan. Passade på att krama basisten (hehehe) och översatte ett tveksamt, brittiskt uttalat "fang..elset?" till jail/prison när de berättade att de skulle komma tillbaka till Göteborg och spela där nästa år. Så söta. 
På vägen ut stötte vi på en rolig ordningsvakt som gillade Marilyn Manson, och så fick vi stämplar så vi kom in gratis på klubben en trappa ner. Köpte en drink som bartendern blandade ihop på frihand och den var så god. Satt kvar där inne i högst en halvtimme innan vi bestämde oss för att åka hem, men när vi klev ut från klubben gick Andy rakt förbi oss och in i bussen. Too chocked to think. Insåg snart att en liten klunga folk stod en bit därifrån, och det var CC som återigen var gullig med fansen och signerade och tog bilder. Jag och Sam stod som små creep och flinade tills han var klar och bad sedan om kramar. Han var så liten och smal, så söt som tackade och såg till att alla fick sina signs/kramar innan han också gick in i bussen ;-;
Vi stod kvar en stund och var glada och jag sa lite skämsamt att Ash också kunde komma ut. Dröjde väl högst fem minuter innan Ash faktiskt kom ut från Sticky och jag dog. Sam hann få en kram och han började gå mot bussen, förmodligen trött, men jag lyckades komma över min feghet och störtade efter med ett "Ash! Can I get a hug?" Det fick jag. En snabb, sned, enarmad kram men jag fick en kram. Hgrhjgfg. ♥

Är fortfarande förvånad över att jag inte blev helt "my name is potato" när jag skulle prata engelska med dem rakt från ingenstans. Kan inte fatta att jag faktiskt sett dem och fick krama två av dem, heller. Har fangirlat dem sen 2009 och fangirlar Ash något fruktansvärt så ååååh vad kul det var att faktiskt få se och krama. Så fjantglad. Vill tillbaka.