Sökaren

Originaltitel: The Wizards First Rule (svenska upplagan är delad i två)
Författare: Terry Goodkind
Mitt betyg: 7/10

Det här är en bok som är väldig svår att sätta betyg på. Om jag plockat upp den och börjat läsa utan att ha sett serien Legend of the Seeker först tror jag att jag inte varit lika förtjust i den. Han skriver långdraget, med oerhört mycket detaljer, beskriver omgivningen och allt karaktärerna gör med mycket inlevelse. Varje gång jag lagt ifrån mig boken ett tag och sedan ska börja läsa igen kan det ta ett tag att komma in i det just för att det är så... långsamt. Men när jag väl fastnat i läsandet, då går det undan. 

Själva storyn är ingen som fångar mig i ett järngrepp, och den är ingen bladvändare på det spännande viset. Men - jag drunknar i världen han skapar med sina ord. Det är mysigt att bara fortsätta läsa. Om man ska beskriva det på ett fånigt sätt så blir det som att jag verkligen kan tänka mig att jag går där i skogen själv, och ser alla spindelnät och buskar som beskrivs. På det viset älskar jag den. För att det är en fantasivärld jag kan sjunka in i, för att den är så charmig, för karaktärernas starka personligheter, och för att vissa delar kan vara så roliga trots allt det allvarliga som händer.  

Så mitt slutbetyg är sju, på första boken i en lång serie. 
Just nu tar jag itu med bok nummer två, Trollkarlens första regel, som jag ska försöka sätta betyg på den också när jag väl är klar. 

 

Kretsen

Originaltitel: Raven Boys
Författare: Maggie Stiefvater
Mitt betyg: 9/10

Jag är så glad att jag tog mig tiden att läsa klart den här boken istället för att lämna tillbaka den halvfärdig. 
Det var verkligen längesedan jag läste en bok som jag tyckt så mycket om. Jag fastnade för alla de fem unga karaktärerna; författaren skrev dem på ett sådant självklart och enkelt sätt att det var lätt att sätta sig in och förstå dem. 
Någonstans efter hälften var då den började bli intressant och spännande på riktigt. Kan faktiskt hålla med texten på baksidan, för en gångs skull. "Mystisk, sällsam och vacker."
Tydligen är detta första boken i en ny serie. En serie jag kommer läsa slaviskt, om andra boken visar sig vara lika bra som den första. Många frågor lämnades obesvarade, så jag väntar otåligt.

Den får en nia, även fast jag skulle kunna ge den tio av ren lycka när jag tänker tillbaka på den. Jag tänkte att tio måste vara en sådan bok jag fastnar för med en gång, en som är så speciell att jag älskar den från början till slut. Det vill säga; ett väldigt svåruppnått betyg. 

Men den här. Den var inte långt ifrån.
Stort tips!


Vålnader av Joe Hill

Jag läste ut den där skräckboken idag. 

Mitt betyg: daym.
Jag vill också kunna skriva så sjuka, men bra, och ibland till och med vackra, noveller.
Som jag säkert skrivit förut så består boken av flera korta texter, fjorton stycken, tror jag det var. Ingen av dem var dålig, men det fanns två som jag tyckte höjde sig över de andra. Uppblåsbare Art och Morris papplabyrint är helt klart mina favoriter. Jag skulle tipsa folk att läsa boken enbart för de två novellerna. De är så annorlunda. Uppblåsbare Art är först mindfuck för att det är så konstigt, men sedan blir den så sorglig att jag fick lite ont i hjärtat. Och Morris papplabyrint är så knepig men fascinerande. Åh. 
Att han sedan väver ihop boken på ett så bra sätt i slutet är ett superplus. 

Tog tyvärr ingen vettig bild på bokens framsida, men den här tillsammans med min ipod får duga. 


Blodsmagi & Kretsen

Oj, där var jag visst borta i två dagar. Så går det när man inte har något att blogga om. Eller som det i själva verket var; så går det när man fastnar på en dum punkt på den där 30 day challenge. När jag hittat fem kändiscrusher så lovar jag att fortsätta lägga upp den.

Gick utbildningen mellan nio och tre idag, som det brukar vara. När jag slutat gick jag upp till biblioteket och skaffade mig ett lånekort och lånade två böcker, kors i taket. De fina framsidorna sålde in sig hos mig direkt. Och det finns en gammal fantsynörd längst inne i mig som verkar vilja vakna igen. 

När jag läst klart Vålnader tror jag det blir Kretsen som står näst på tur. Originaltiteln var Raven Boys, vilket lät mycket mer intressant, enligt mig. Svenskar har ju en tendens att översätta och byta namn helt galet. Korppojkarna hade kanske inte låtit så språkligt vackert, visserligen...
Men titta bara på twilight-serien. Twilight, New Moon, Eclipse, Breaking Dawn. Vad är det för fel på att döpa böcker till skymning, nymåne, förmörkelse (okej kanske inte den) och ja. Vad man nu vill kalla den sista. Nääe vi kör till med något supercheesy som "Så länge vi båda andas!!! :--))))"

Okej, förlåt. Så länge boken är bra är det väl lugnt. Fast, jag hade nog blivit lite sur om jag fått något utgivet med ett supercoolt betydelsefullt namn, och så kommer de i något annat land och döper om den till Herp Derps Dagbok.